Vårt ekonomiska system premierar användningen av nya material och produkter med kort livslängd som ofta inte går att reparera. Det har skapats en konsumtionskultur där det anses självklart att byta ut t ex mobiltelefonen varje år, trots att den nya modellen inte har några nya funktioner.

Bolag värderas baserat på försäljningsvolym, vilket har bidragit till ökad belastning på jorden. Globala transporter har använts i överflöd, och tidigare har miljö- och klimatpåverkan inte betraktats som ett stort problem, men det har förändrats nu.
Befolkningen har ökat markant från cirka 2 miljarder på 1940-talet till snart åtta miljarder. Kriser uppstår på grund av politiska konflikter, krig om råvaror och miljömässiga problem som torka och översvämningar, vilket tvingar människor att fly.

Vårt produktionssystem har finansierat byggandet av infrastrukturer, städer och transportsystem genom löner och beskattning. Den offentliga sektorn är den politiskt styrda delen av samhället och ansvarar för sociala skyddsnät, försvar, polis, rättsväsen, skola, utbildning, sjukvård, omsorg och bidragssystem. Denna sektor har vuxit allt större under det senaste århundradet och omfattar nu över 520 myndigheter, 290 kommuner och 21 regioner för våra cirka 10 miljoner invånare. Kostnaderna för den offentliga verksamheten har ökat betydligt och utgör en växande andel av budgeten. Många offentliga lokaler skulle t ex kunna användas mer effektivt.

I Sverige har samhället brutit ned de naturliga sociala strukturerna genom att placera barnen i förskolor, skolor och fritidsverksamheter, samt de äldre i särskilda boenden. Syftet var att avlasta arbetsföra personer och att säkerställa att möjligheterna till utbildning och omsorg inte begränsas av inkomst. Det nuvarande samhällskontraktet innebär att medborgarna först måste klassificeras som "problem" för att kunna få stöd i form av bidrag eller andra insatser. Detta skapar en känsla av att individer inte kan ta kontroll över sina egna liv.

Trots att Sverige är ett stort land, är tillgången till mark för skogs- och jordbruk begränsad. Det innebär att möjligheten att övergå till fossilfrihet genom att använda skogsråvara är begränsad, även om många industrier och fjärrvärmeverk strävar efter det. Våra befintliga gruvor har öppnats igen, trots att tillgången på vissa viktiga råvaror kommer att vara uttömd inom en generation. Vi kan inte heller förlita oss på andra länder för att tillgodose våra långsiktiga behov.

Det finns en brist på flera viktiga råvaror som krävs för livsmedelsproduktion och skogsodling, såsom fosfor, kalium, kalk, kobolt, litium, zink, mangan och natrium. Vissa av dessa råvaror förväntas vara uttömda inom en generation. Utvinningen av dessa råvaror leder ofta till sociala och miljömässiga problem, särskilt i utsatta regioner i Afrika och Sydamerika. Odlingen av palmolja har också bidragit till avskogning av regnskogar.

I Sverige har vi importerat palmolja från Sydostasien och Sydamerika som en stor del av vår oljekonsumtion. Dock är skogstillgången begränsad och bör användas till andra ändamål. Användningen av skogsrester eller slaktavfall för att producera tallolja är inte hållbart, eftersom skogsrester bör återföras till marken för näringsämnenas skull och slaktavfall inte är förnybart om det inte ingår i kretsloppet av näringsämnen. Dessutom uppstår en konflikt mellan jordbruksmark och skogsodling, samt bostadsbyggande.

Sveriges ca 5 miljoner hushåll och begränsade industri har begränsade resurser och kan inte bära på obegränsade kostnader. Politiska initiativ som främjar storskaliga system, som elektrifiering och snabbtåg, är kortsiktiga och kräver en extrem förbrukning av naturresurser. Dessutom kommer långsiktiga kostnader för drift, underhåll och avskrivningar.