Naturtillgångar

Vattnet som är vår viktigaste naturtillgång är en bristvara i större delen av världen idag. Det finns endast ca 3% sötvatten och drygt 1 % är av drickbar kvalitet. I Sverige har vi använt grundvatten som idag på flertalet platser är kritiskt lågt, framför allt på våra öar och i kustområden. Vi använder idag sjöar och s k ytvatten istället. Vissa av dessa vattentäkter har nu börjat sina.

Vi använder dricksvattenkvalitet till allt. Vattenresursen är tillsammans med solen avgörande för allt levande. Denna resurs är finit, dvs det tillkommer inget nytt vatten någonsin! Våra system för hantering av vatten är därför livsviktiga. Självfallet kan detta inte fortsätta.

Industriell verksamhet och dåligt fungerande reningssystem orsakar att läkemedelsrester och gifter från industrier kommer in i kretsloppet. Restprodukterna från reningsverken i form av rötrester dumpas i havet eller exporteras till utvecklingsländer. Industrier har också över tid efterlämnat gifter som kommer från farlig verksamhet. Samtidigt fortsätter också de förorenade utsläppen till luft och vatten som sakta påverkar vår miljö, djur och ytterst oss människor.

Ett allt intensivare skogs- och jordbruk har påverkat livsmiljöerna för många djurarter och växter. Vi har genom giftanvändning i såväl skog som på åkerjorden aktivt medverkat och förvärrat situationen ytterligare. Detta intensiva jord- och skogsbruk, som innefattar kalhuggning och mono-kulturodlingar, har ytterligare försämrat jordens förmåga att bibehålla fertiliteten i jorden, något som är än allvarligare på sikt. Genom profylaktiskt användande av antibiotika till djur har vi också infört dessa medicinska rester i kretsloppet. Redan idag innehåller växtnäring restämnen som kommer från djurhållning i Europa där även andra gifter förekommer. Vissa av dem är till och med Krav-märkta!

Nedgången på pollinerande insekter är en särskilt farlig utveckling som hotar all växtlighet. Detta skylls i huvudsak på giftanvändning och modernt jord— och skogsbruk där naturliga livsmiljöer tas bort. Troligen påverkar också radiobaserade TV- och telekomsändare pollinerarna, liksom de vanligt förekommande ljusföroreningarna,

Skogsbruket påverkar direkt och indirekt våra ekosystem och är en viktig del i den långsiktiga näringsämnesbildningen och jordens fertilitet. Vi har också lärt oss att monokulturer av skog med sina täta planteringar av framförallt gran och tall innebär ökad förekomst av skadeinsekter och högre risk för skogsbränder.

Skogen är tillsammans med marken vår viktigaste resurs för långsiktig produktion av material för konstruktioner och husbyggnad. Historiskt har vi även använt skogen som ved och som förädling till träkol. Skogsbruket har utvecklats från att ha varit ett försiktigt uttag ur naturskogar till dagens mekaniserade och industriella skogs- och träindustri.

Tillväxten tar tid. Ett stort träd tar 20-30 år att växa till sig till avverkning för virkeshantering. Det gamla talesättet att en generations planterade träd var nästa generations inkomst, gäller egentligen fortfarande. Snabbväxande sorter som Contortatall kan visserligen avverkas efter kortare tid men har inte samma goda materialegenskaper som långsamtväxande sorter. Lövträd som ek och gran har andra egenskaper och lämpar sig för annan användning. Vi ser ju samtidigt ett intresse för ökad användning av trä som byggnadsmaterial och då kommer kvaliteten av träråvaran att avgöra livslängden. Det finns inga genvägar.

Energiskog som ofta placeras på jordbruksmark kan avverkas efter 3-4 år men medför att marken inte kan återställas till jordbruksmark p g a rotsystemens utbredning. Att använda skogsrester, s k GROT för att t ex elda i kraftvärmeverk innebär att man tar bort den naturliga återföringen av näringsämnen och bibehållande av jordens mylla.

Grundförutsättningarna för ett fungerande skogsbruk - liksom för jordbrukets är tillgång till växtnäring och vatten i lämplig omfattning och att skogsmarkens fertilitet kan bibehållas. 

Ett alltför vanligt resultat av skogsbruket är kalhuggning med stora maskiner som också förstör marken. Detta innebär att marken öppnas för regn som tar med sig näringsämnen och jordmån vidare till vattendragen. Det leder i sin tur till övergödning av vattendrag och utarmning av jorden och dess förmåga att skapa nya träd. Dessutom påverkas ekosystemen för insekter växter, fågellivet och djurlivet negativt.


Talande exempel
Redan under 1700-talet bedrevs i Bergslagen storskalig malm- och järnhantering. Energin för malmhanteringen kom från skogen som avverkades under vintern och förädlades till träkol och tjära i milor. Bruket Engelsberg i Bergslagen var vid slutet av 1700-talet ett av de större i Europa. Då hade man i England hittat stenkol som gjorde verksamheten enklare att bryta och som energislag direkt användbar i järnverksamheten. Man hade då i trakten kring Engelsberg avverkat all skog inom en radio av 7-8 mil, varpå ekonomin också ändrades och bruket lades ner. 

På samma sätt har skogen i stort sett försvunnit på Island och delar av England och Skottland.

Fisket har gått från att vara en småskalig verksamhet för de kustboende till storskaligt industriellt fiske med fångstmetoder som tar ”allt”.  På senare tid har vi också sett nedgång i många arters bestånd också på bekostnad av Lever man nära havet ser vi dessa förändringar som skett på ett årtionde. I Östersjön förekommer idag ingen torsk och strömmingen är snart utfiskad.  Dessutom har sjöfågelbeståndet avsevärt minskat under senaste 20-talet år.

Havsmiljön inklusive dess påverkan av flöden från sjöar regn mm har sina egna utmaningar. Det är också här som utsläpp från reningsverk industriella utsläpp hamnar. Via regn kommer också nedfall från partiklar från luften. Havet är således vår ”slutförvaring”. Detta har högst sannolikt lett till negativ påverkan. Lägger vi därtill miljöpåverkan, ökande bestånd av säl och skarv så har det i än högre grad lett till utslagning av hela näringskedjor av fiskyngel till småfisk såväl som större fisk.

Ser vi till haven och sjöarna som naturresurs för fiske så finns en mängd utmaningar. Vi ser utfiskning med enormt stora högeffektiva fartyg och regelverk i EU som gör att fångsterna inte ens får tas tillvara. Detta har lett till utfiskning och drastisk ändrade livsförhållanden även för den landbaserade ekonomi som levt på fisket. Utfiskningen som pågår utanför Afrikas kuster utförs dessutom av utländska, icke afrikanska aktörer, såsom EU och Kina, genom avtal med kontinentens regeringar och slår därmed ut den egna befolkningens levnadsmöjligheter.

Samtidigt finns exempel på ändrade strategier och lokalt genomförda satsningar i tex Florida och längs Storbritanniens kuster. Utgångspunkten har varit att säkra fiskens och skaldjurens överlevnad och återhämtning. Detta har lett till återväxt och bättre fångster, samt en utveckling av fisketurismen med och möjligheter till återupptagen förädlingsindustri. Detta har gjorts genom lokala initiativ med fiskarna men också genom fredade zoner.