Ekonomiska förutsättningar

Förutsättningar i Sverige - olika områden

Efter andra världskriget följde en expansiv period där ”alla” hade arbete och svensk industri gick som tåget. Företag som Tetrapak Electrolux, Sandviken, Ericsson samt fordonsindustrin växte och blev stora exportindustrier. 

Första oljekrisen kom 1973 då priserna på olja gick upp mycket drastiskt. Detta föregicks av oktoberkriget samma år och ledde till att OPEC-länderna vägrade att exportera olja till stater som hjälpt Israel i oktoberkriget. Vi fick ransonering på bränslen i Sverige, och vi fick lära oss att släcka lampor och spara på energi.

BNP växte och i siffror ser allt bra ut, Socialdemkratin forsätter sin expansiva utbyggnad av välfärden vi får mer semester och fortfarande är i stort sett alla i arbete. Vi behöver till och med importera arbetskraft, i första hand från Finland och fd Jugoslavien till industrin och Tekoindustrin inte minst.
Under 1980-talet kom förändring när andra länder började producera billigare och många industrier började förlägga produktionen utomlands.

Ägarmässigt tas alltmer kapital in via börsen och företagen som tidigare var ägda av de sk 15 familjerna blev alltmer utlandsägda. Många företag flyttade sina huvudkontor utomlands och samtidigt började automatisering i industrin på allvar. 
På 1990-talet ökade inslaget av arbetslöshet där framför allt ungdomar fick korttidsarbeten. Den offentlig sektorns expansion fortsatte - om än i långsammare takt än tidigare. Nu inleddes den s k privatiseringen, då delar av den offentliga verksamheten inom omsorg, skola och utbildning konkurrensutsattes och började istället utföras av privata aktörer. De s k bemanningsföretag tillkom. Ungdomar fick det allt svårare att få fast arbete och därmed även egen bostad. 

2000-talet kom med de ekonomiska kriserna i USA, där frikostiga lån orsakade kreditförluster som spreds vidare till resten av världens banker, kreditinstitut och försäkringssfären. Sverige har haft kriser, bl a i början av 1990-talet med 500% ränta, när bl a George Soros spekulerade mot den svenska kronan. Det ledde till dåtidens bankkris med bankakut för att rädda bankerna och de mer aktuella pandemikriserna med statliga stödpaket på hundratals miljarder och kriget i Ukraina som orsakat en ny energikris och en inflation som i sin tur inlett en djupare lågkonjuktur.

För många i samhället har utveckling inneburit förändringar och till del försämringar.
Arbetslösheten har pendlat mellan cirka 5% och dagens (okt 2022) cirka 7%.
Men det är alltid en fråga om vad som är arbetslöshet. Människor som befinner sig i olika slags arbetsmarknadsåtgärder och utbildningar räknas inte som arbetslösa - även om många hellre haft ett arbete. Allt fler korttidsarbeten och en växande s k gigekonomi, som många unga tvingas till i kombination med en ökande andel ensamhushåll, leder till att marginalerna minskar och allt fler blir känsliga för ökande kostnader för det mest grundläggande som bostad, mat och el.
Antalet konkurser var 50 procent högre i oktober 2022, jämfört samma period 2021 och allt pekar på att problemen kommer växa.

Vi står inför många utmaningar där den enskildes ekonomi, bidragsberoenden och möjlighet till arbete i traditionella termer minskar och där traditionella åtgärdspaket och bidrag kanske inte löser problematiken. Här behövs ett nytänkande som rör hela samhällets långsiktiga utveckling!




Offentlig sektor
Under tiden från andra världskriget har den offentliga sektorn växt till att idag utgöra ca 30 procent av de förvärvsarbetande. Utöver det mest grundläggande som försvar, polis och rättsväsen så var tanken var att bygga upp en offentlig barn- och äldreomsorg, som skulle göra det möjligt för både män och kvinnor att förvärvsarbeta. Dessutom skulle samhället se till så vi hade kompetenta människor till att fylla jobben och en sjukvårdsapparat för den som inte mår bra. Idag har vi drygt 500 myndigheter inkluderande kommuner, regioner och statliga myndigheter, på en befolkning av 10 miljoner innevånare.
Den offentliga sektorn finansieras genom skatteintäkter, vilket gjort att Sverige har idag ett av världens högsta skattetryck. Fram till 1990-talet var mer eller mindre all offentligt finansierad verksamhet även utförd av den offentliga sektorn. Idag utförs cirka 20 procent av ungdomsutbildning, vård, barn och äldreomsorg av privata aktörer.
Vi har byggt upp ett socioekonomiskt trygghetssystem med bidrag för ”allt”. Detta har gjort att en ökande andel av vår befolkning är bidragsberoende för sin dagliga tillvaro.
Sveriges statsskuld i slutet av september 2022 var 1073 miljarder kronor.

Skatteintäkter per skatt

Nära 60 procent av de totala skatteintäkterna (inkl kommunala skatter) kommer från skatt på arbete, framför allt inkomstskatter och arbetsgivaravgifter. Knappt 30 procent utgörs av skatter på konsumtion och insatsvaror. Resterande del, drygt 10 procent, utgörs av skatt på kapital. Totalt uppgick skatteintäkterna år 2021 preliminärt till 2 323 miljarder kronor.

De totala skatterna i Sverige 2021

Direkta skatter på arbete: 689,8 mdkr
Indirekta skatter på arbete: 637,3 mdkr
Skatt på kapital: 340,0 mdkr
Mervärdesskatt: 513,7 mdkr
Punktskatter: 140,6 mdkr
Skatt på import: 7,3 mdkr

Totalt: 2 091 mdkr

Nästan 60 procent av de totala skatteintäkterna utgjordes av olika skatter på arbete år 2021. Dessa skatter kan grovt delas in i direkta och indirekta skatter på arbete. De förstnämnda består nästan uteslutande av kommunal och statlig inkomstskatt. De indirekta skatterna på arbete utgörs huvudsakligen av arbetsgivaravgifter, egenavgifter och löneskatter.
Kapitalskatterna beräknas år 2021 att uppgå till cirka 340 miljarder kronor. Drygt hälften av detta, 164 miljarder, kommer från bolagsskatten vilken är en skatt på företagsvinster. Under 2000-talet har ett antal förändringar skett i kapitalbeskattningen. Bland annat försvann arvs- och gåvoskatten år 2005. Två år senare försvann även förmögenhetsskatten och 2008 fick fastighetsskatten en annan utformning. 2019-2020 sänktes bolagsskattesatsen samtidigt som inskränkningar gjordes i avdragsrätten. Skatten på hushållens kapitalvinster uppgick år 2021 till cirka 109 miljarder kronor, med hänsyn tagen till skattereduktioner. Intäkterna från denna skatt är naturligtvis mycket känslig för svängningar i konjunkturen.
Moms och punktskatter utgör drygt 30 procent av de totala skatteintäkterna. Av dessa är momsen den största enskilda intäktsposten. Exempel på punktskatter är tobaksskatt, alkoholskatt och skatterna på energi och koldioxid.

Källa: Ekonomistyrningsverket

För en översikt av statens kostnader och 2021 och en prognos till 2025 se här:
Stacks Image 84
Underfinansiering av regioner och kommuners ekonomi.

Prognoser från Sveriges kommuner och regioner före pandemin 2019-2021 var att man räknad med en underfinansiering om ca 24 miljarder. Denna torde ha ökat efter pandemin som innebar att såväl kommuner som regioner fick statsbidrag för dess hantering. Inte minst ökar utgifterna för den sociala sektorns kostnader. Och på lång sikt så är en växande andel äldre och äldreomsorgen en stor utmaning.

En av effekterna av Putin-kriget mot Ukraina har varit en global ökning av bl a energipriserna, vilket i sin tur ger bränsle åt inflation och som i sin tur leder till automatiska ökningar av olika index, vilket i sin tur tvingar kommuner och regioner att avsätta mer pengar till framtida pensioner. Något som ytterligare belastar den offentliga sektorns, dvs regionernas och kommunernas ekonomi.


Stacks Image 90

Sektorns köp av verksamhet 2021

Kommuner och regioner valde, istället för att utföra själv, att under 2021 köpa kärnverksamhet från privata och offentliga aktörer för en summa av 223 miljarder kronor. Verksamhet köps och säljs i viss omfattning sektorsinternt, till exempel regioners köp av specialiserad vård från andra regioner med universitetssjukhus, eller kommuners köp av gymnasieplatser och annan pedagogisk verksamhet från andra kommuner. När sådana interkommunala ersättningar för sektorsintern handel på 29 miljarder har dragits av, kvarstår anskaffning med 194 miljarder kronor som sektorn köper från andra offentliga eller privat utförare.
Sektorns externa köp totalt, efter avdrag för sektorsintern handel, utgör en andel av 17 procent i relation till sektorns totala kostnader.


Köp av verksamhet år, mer kronor Andel av kostnad för eget åtagande, procent
Kommuner och regioners köp av verksamhet, totalt

223

19,7

– avgår sektorsintern såld verksamhet

−29

−2,6

Sektorns köp av verksamhet, totalt

194

17,1

– varav kommuner

124

17,4

– varav regioner

70

16,4

Offentlig sektors köp av verksamhet 2021, miljarder kronor respektive som andel av totala kostnader (kostnad för eget åtagande i egentlig verksamhet). Angivet värde är miljarder kronor och procent.
Kommentarer och analys
Ur ett ekonomiskt perspektiv ser det inte särskilt ljust ut med utgångspunkt från dagens (dec 2022) situation. Varken ur ett kort perspektiv på 1-2 år, eller mera långsiktigt, på 100 år. Ett sådant långsiktigt perspektiv är rimligt att ha, då samhällsekonomin och hela situationen även handlar om våra barn och barnbarn…

Den ”modell” som Sverige jobbat med, sen andra världskriget, har varit att kunna exportera till oss ett överskott genom privata och livskraftiga företag, eftersom vår egen hemmamarknad är för liten. Ett överskott som varit grunden till att kunna ha en hög ambition avseende ”våra gemensamma åtaganden” i form av en stor offentlig sektor samt en hög levnadsstandard i allmänhet.
Förutsättningarna för att den svenska ”modellen” ska vara framgångsrik även i framtiden ser alltså inte särskilt bra ut.
Redan innan Pandemin och dess effekter, började det knaka på flera olika sätt.

När det handlar orden offentliga verksamheten kom det till uttryck genom att prognosen för kommuner och regioner beräknades ge ett underskott på 24 miljarder för de kommande 3 åren. Ett tillskott från staten, under pandemin 2019-2021, på 200 miljarder löste just dom problemen, men bara temporärt. Idag, dec 2022, har den sektorn fortfarande ekonomiska problem, som nu dessutom förstärkts av energikrisen som delvis kriget i Ukraina orsakat.

En kris som visar att inte bara Sveriges, utan även Europas energisystem är i obalans. Prisstegringarna slår genom i alla samhällssektorer och drabbar privata företag, offentliga verksamheter och hushåll. Till detta kommer nu prisstegringarna på fjärrvärme, elnät och behov av reparationer av våra gamla VA-nät. Det uppenbara är att livsmedelspriserna stigit.

Stacks Image 561
Elnätskostnaderna ökar i takt med den utbyggnad som pågår i Svenska kraftnäts regi, en investering om 125 miljarder SEK som beräknas vara klar 2040. Kostnaderna kommer nu, och debiteringarna till regionnäten kommer att slå igenom till slutkunderna. Redan nu har nätavgifterna börjat höjas, och då har vi ännu inte på allvar påbörjat påbörjat utbyggnaden av regionnäten. En utbyggnad vars kostnader lär uppgå till 1000 talet miljarder.
Dessutom tillkommer VA-infrastrukturerna, som är ca 50-75 år gamla och man måste byta rörsystemen. Svenskt vatten har sagt att det måste ske 10-procentiga höjningar årligen under överskådlig framtid.
Fjärrvärmeverken står utan råvaror och biobränslen från skogen räcker inte. Redan idag har man höjt priserna. Import är inte heller lösningen då "alla" jagar energiråvaror för allt idag. Vår skog och mark räcker inte heller till, och vi har inte heller inhemsk livsmedelsproduktion så det räcker.

Riksbanken höjde räntan under hösten 2022 och flaggar för ytterligare höjningar i början av 2023. Förklaringen är den höga inflationen. En inflationen som är kopplad till just prishöjningarna på bränsle, el och livsmedel, områden som till stor del är politiskt konstruerande prissystem eller politiskt påverkade genom flera skattehöjningar inom hela energiområdet. Dessutom har Livsmedelsbranschen kunnat redovisa rekordvinster för 2021.

Friställningarna inom byggbranchen pågår och redan nu (dec 2022) räknar man med en 40 procentig minskning av bostadsbyggandet under 2023, vilket i sin tur kommer få effekter hos både underleverantörer och materialtillverkare. Fordonssektorn kan inte leverera på grund av brister på elektronikkomponenter vilket redan nu tvingat fordonstillverkare både i och utanför Sverige att stänga fabrikerna under kortare perioder. Även det påverkar underleverantörer. Försäljningssiffror redovisas, men det är först vid leverans som kassaflödet uppstår. Att sälja elbilar när vi har elbrist och uppmanas spara el samtidigt som elinfrastrukturen inte finns på plats ter sig än svårare. Redan idag pratas i Europa om att införa restriktioner på laddning och användandet av el-bilar.

Sällanköpsvaror, kläder och elektronik m fl sektorer minskar i försäljning och friställningar inom H&M och konkursen i Indiska talar sitt tydliga språk.

Samtidigt sjunker fastighetsvärden och risken för en ny bankkris närmar sig återigen, som vid sekelskiftet 2000. Då blev lösningen en bankakut som löste bankernas soliditet. Hushållen fick dock betala med höjda räntor under lång tid. Orsaken till bankkrisen var frikostig utlåning till fastighetssektorn och spekulation. När marknadsvärdena sjönk på fastigheterna skapades bokföringsmässiga balansräkningsproblem. D v s att värderingar på säkerheterna gjorde att bankerna fick soliditetsproblem, vilket åtgärdades av staten och genom de efterföljande räntehöjningarna för lån.

Situationen idag är lite annorlunda, men effekten kan bli densamma. Bankernas soliditeten minskar nu i takt med att värden i bankernas säkerheter i fastigheter sjunker. Ser vi till hushållens situation, är större delen av ev utrymme för kostnadsökningar borta. Den ekonomiska utvecklingen leder till att bostadsrättsföreningar tvingas höja avgifterna. Särskilt nyproduktion, då just deras belåning är hög och när man skall omplacera lån i föreningen lär de blir mycket dyrare nu, vilket även gäller för de enskilda medlemmarna. Skulle en medlem eller en lokalhyresgäst inte klara av de ökade kostnaderna måste föreningen, dvs de resterande medlemmar att täcka underskotten. I dagens situation kan försäljning av bostadsrätt vara svårt och förlust kan uppstå för säljaren. På så sätt är situationen allvarligare idag än vid sekelskiftet.

I det längre perspektivet är bristen på energiråvaror, men också metaller och halvledarmetaller ett växande problem, särskilt när det gäller samhällets elektrifieringsambitioner. Dessa råvaror finns i huvudsak i Ryssland och Kina samt i Afrika och Sydamerika. Ett ekonomiskt krig handelskrig har pågått en längre tid och tillgångarna har i växande omfattning de senaste 20 åren kommit att kontrolleras av framförallt Kina. Tillgångar som dessutom kommer ta slut inom en överskådlig framtid med dagen förbrukningstakt.
Slutsats
På det stora hela kan man inte annat än dra slutsatsen att vi står inför en allt djupare svacka som inte lär kunna lösas på kort sikt. När hushållens ekonomi sjunker då sjunker även skatteintäkterna och de offentliga verksamheterna kan inte klara sig utan statliga bidrag. Detta medför att alla aktörer måste minska kostnader därför att de kan inte långsiktigt kan räkna med att staten kan tillskjuta medel i samma utsträckning som skedde under pandemin och som begärs inför 2023 av Sveriges Kommuner och Regioner. Dessutom kommer minskade skatteintäkterna även påverka det s k utjämningsbidraget som kommer från rikare till fattigare kommuner.

Att i gamla termer tro att vi kan bygga oss ur och initiera storskaliga infrastrukturprojekt som elvägar, vätgas- och batterilagring samt mångdubbla elproduktion och elnät är en utopi. Att vi i Sverige, som somliga politiker föreslagit, skulle ha råd med att ersätta vår fordonsflotta på 5 miljoner registrerade bilar med elbilar ter sig som en utopi. Det skulle innebära en genomsnittsinvestering på 300 000 SEK/bil, och innebära en utgift på totalt 1 500 miljarder för i huvudsak hushållen. Dessutom finns det idag inte ens tillräckligt med råvaror för en generations produktion. Plus den nödvändiga elnätutbyggnaden med fyrdubbel topplastdimensionering som skulle behövas för att klara laddning av elfordonen.

Staten kan sannolikt inte långsiktigt räkna med samma intäktsbas genom skatter och avgifter, ens i närtid med tanke på den situation som uppkommit inom framför allt energisektorn genom kriget i Ukraina. Det grundar sig i huvudsak i EUs men också vår egen politik med el- och bränsleskatter, mm, samt den räntesituationen som försatt oss i med argumentet inflation. Intäkterna till staten via historiskt höga vinster i livsmedelshandeln, energibolagens vinster och utdelningar via ägandet i Svenska kraftnät och Vattenfall betalas av många människor som redan nu – vintern 2022 – inte har råd med hyra och livsmedel. ”Återbetalningen” till vissa genom elstöd förslår inte långt.

Med räntehöjningen kommer även bankernas vinster öka villka även även ger staten intäkter. Bankerna som tjänar på sin utlåning, där räntan alltid är högre än riksbankens styrränta. Även om de gör riskbedömningar kan stora kreditförluster uppstå om ex vis fastighetsbolag eller företag går i konkurs. En stor del av bankernas verksamhet är också internationell och via andra banker och fonder där man lånat medel till eller tagit som säkerheter som sedan faller i värde har kedjereaktioner uppkommit.

För Sveriges del skall allt slutligen betalas av ca 5 miljoner hushåll varav uppskattningsvis 1 miljon redan har en ekonomi som gör dem bidragsberoende. Möjligen kan man räkna bort exportindustrin, där andra utomlands, får betala för de varor som blir dyrare p g a ökade kostnader för el i Sverige.

Att öka, eller för den delen bibehålla en hög skattenivå på el och bränsle och sedan kalla detta inflation som Riksbanken hanterar med klassiska räntehöjningar äventyrar samhället i grunden och ställer människor på gatan.
 
Regioner och kommuner kan inte fortsätta att öka sina kostnader genom att t ex bygga mer lokaler eller att fortsätta att bygga storskaliga och kvalitativa felaktiga VA-system, fjärrvärme mm och sedan öka debiteringen.
 
Såväl staten som regioner och kommuner måste minska sina kostnader genom dels minskat antal myndigheter, sammanslagningar av myndigheter och därmed minska kostnaderna som behöver finansierat av skatter. Till detta kommer givetvis en kvalitativ och förnuftsmässig ifrågasättande av nyttan av myndighetssfärens roll i framtiden att behöva adresseras.
 
Politiken måste därför medverka till att finna nya ekonomiska modeller och sociala lösningar.

  • Har du några förslag till intressanta länkar som kan komplettera? Lämna dem här.

Navigera och sök!

HittaLättare underlättar för dig att hitta och navigera på vår websajt. Sammanfattning av det vi vill finns i Plan för hållbart robust samhälle … Just nu är livsmedel extra viktigt, se vårt Öppna brev!
Stacks Image 42

Bli medlem i vår Facebookgrupp!

Choose your language below and let Google Translate do some work. The translations are not the best, but they will give you a good idea about the content. You will find this feature at the bottom of all our webpages.

We are working on a short version of this web site in English.

Happy reading!

Förändra systemet

Våra förslag till lösningar fokuserar på det basala, som livsmedelsproduktion, vattenhantering, näringsämnen, energi, kommunikation, boende, transporter, etc. Sånt som får vardagen att fungera, och vi kan börja imorgon! Vi har även förslag kring finansiering och genomförande. Vi har våra fyra utgångspunkter och inser att stora systemförändringar som behöver ske. Ny lagstiftning, nya regelverk och förnyelse av den offentliga sektorns roll behövs. Liksom nya beskattningar, ägandeformer och socioekonomiska lösningar. Och som en bonus leder dessutom flera av förslagen till minskade utsläpp av växthusgaser!