Livsmedel - våra förslag

Vi konstaterar att vi är i stor utsträckning beroende av import av livsmedel på många områden. Det gäller allt från konstgödsel, utsäden och fröer till bränsle för jordbrukets fordon. Vår självförsörjningsgrad är låg, vilket innebär att vi producerar mindre än hälften av de livsmedel vi behöver, och hela jordbrukssektorn kämpar ekonomiskt.

Den ekonomiska fördelningen inom värdekedjan för livsmedelsproduktionen är också ojämn. Primärjordbruken opererar med en marginal på mindre än 5%, och den ekonomiska situationen förvärrades under pandemin och kriser med ökade bränsle- och elkostnader. Å andra sidan tar förädlingsverksamheter och handeln ut full kostnadstäckning och har en normal marginal på 10-20% och vinst.

Vi har under lång tid skapat storskaliga anläggningar för förädling, såsom mejerier, slakterier och kvarnar. Detta har resulterat i en betydande mängd transporter. När vi ser på hela värdekedjan från jordbruket till förädling, handel och konsumtion, uppkommer också svinn. Detta svinn uppskattas vara cirka 30-40% eller till och med mer. Dessutom krävs förpackningar för att hantera de långväga transporterna.

Det krävs nu omedelbara insatser för att rädda stora delar av lantbruket som riskerar att gå i konkurs. Vi behöver satsa på att skapa ett utvecklat jordbruk som är hållbart ur alla perspektiv på lång sikt. Detta innebär att vi behöver en ekonomi som underlättar primärproduktionen inom lantbruket och möjliggör expansion genom växthusbaserad odling med hjälp av miljöpositiva innovationer. För att lösa både de kortsiktiga behoven och möjliggöra en omställning mot hållbart jordbruk behöver vi satsa på kritisk produktion av växtnäring, utsäden och syntetisk diesel från rå-biogas i nya typer av anläggningar. Dessa lösningar bör bygga på en sund och långsiktig ekonomi som i första hand tillgodoser behoven hos både lantbruket, försvaret och andra kritiska verksamheter när det gäller drivmedel. På längre sikt måste vi bygga upp en inhemsk livsmedelsproduktion och omvärdera ekonomin i hela värdekedjan för att minska beroendet av bidrag.

Vi riskerar nu att en mängd jordbruk slås ut, och då uppstår frågan om vem som kommer att ta över. Om situationen når den punkten riskerar vi mycket.
På kort sikt är det viktigt att undvika konkurser inom jordbrukssektorn och på längre sikt behöver vi utöka och trygga den inhemska produktionen. För att uppnå detta krävs flera insatser, till exempel kretsloppsbaserade avlopp, inhemsk produktion av utsäden, växtnäring och bränslen på nya sätt. Det krävs också väl fungerande kritisk infrastruktur för vatten och el.

Vi behöver också omstrukturera produktionsmetoder, logistik och förädling för att minska behovet av transporter och förpackningar. I slutändan handlar det om att vi måste fatta beslut om hur mycket kött och djur vi kan hålla eller minska för att gynna växtbaserad proteinproduktion och vall för biogas som fordonsbränsle. Det handlar inte bara om att ge mer bidrag eller hitta enkla lösningar. Slutligen måste riksdagen snabbt fatta beslut om att undanta jordbruksenheter från konkurs och istället erbjuda rekonstruktion där kapitaltillskott och förmånliga likvidlån görs tillgängliga genom en särskild organisation med fondmedel för att främja inhemsk livsmedelsproduktion. Dessa insatser bör inkludera satsningar på utsäden, växtnäring, bränslen och förädlingsverksamheter samt en strukturell förändring mot småskalighet och minskade transporter. Priser, kostnader och marginaler i värdekedjan måste stabiliseras och fördelas rättvist.

Vi ser följande 3 steg: