Utveckling innebär oftast små eller stora förändringar, och själva förändringen är inte alltid enkel. Även när behovet av förändring är uppenbart finns det nästan alltid någon form av motstånd. Detta motstånd kan vara medvetet eller omedvetet, aktivt eller passivt. Det finns en trygghet i det man har – även om man "vet" att det inte är bra – eftersom det nya kan upplevas som "sämre". Historien är fylld av motstånd mot förändring och utveckling.

Motstånd mot förändring kan ha olika orsaker och ta sig många olika former, som fysiska strukturer, tidigare investeringar, formella lagar och regler, men det kan också vara mer abstrakt och svårt att definiera, som tradition, rädsla, världsåskådning, bristande kunskap, "så här har vi alltid gjort", inprägling, bekvämlighet eller en tendens att föredra att göra saker rätt istället för att göra rätt saker.

Förändring och utveckling leder ofta till att vissa individer, grupper, intressen och idéer upplever sig "förlora", medan andra "vinner". Men att avgöra vilka som är "vinnare" och "förlorare" är inte alltid enkelt, eftersom det ofta beror på hur förändringen uppfattas och beskrivs, och ibland verkar det bättre eller enklare att inget händer.

Naturligtvis kommer de som påverkas av förändring, och som uppfattar sig som förlorare, att försöka förhindra eller försena förändringarna och därmed hindra utvecklingen. Det är inte konstigt, eftersom förändring faktiskt kan innebära minskad makt och inflytande. Det kan till och med leda till arbetslöshet, konkurs, ruin, fattigdom eller helt enkelt minskad bekvämlighet... Eller tvärtom, eftersom människor lever i en komplex miljö där vi sällan har tillräcklig kunskap om alla samband och sällan har ett långsiktigt perspektiv.

Allt detta gäller både individer och grupper, privata såväl som offentliga. Myndigheter, offentlig verksamhet, företag, organisationer...
De utmaningar vi står inför kommer att kräva både utveckling och förändring – på alla nivåer. Förändringar som många troligtvis kommer att uppfatta som negativa jämfört med det vi är vana vid. Och det är inte konstigt, vi har levt över våra tillgångar och måste börja anpassa oss – på riktigt. Rapporter, möten, demonstrationer, bidrag, utspel och åtgärdspaket åstadkommer inte den förändring eller utveckling som behövs.