Vår industri- och livsmedelsförsörjning är starkt beroende av globala transporter. Detta blir tydligt när till exempel Ukrainas export av vete blockeras på grund av att den ryska flottan stänger av deras hamnar. Likaså påverkar Rysslands stopp av gasleveranser till Europa inte bara mottagarna direkt, utan får även globala konsekvenser i olika led. I Sverige påverkar det både direkt och indirekt våra livsmedelspriser eftersom vi importerar cirka 50 procent av våra livsmedel och är beroende av det globala transportsystemet. Som exempel har priset på kaffe höjts med 30-40 procent på hösten 2022 på grund av ökade transportkostnader och dåliga skördar i Sydamerika.

En annan utmaning för framtiden är att de återstående resurserna finns i Ryssland, Asien, Afrika och Sydamerika. Här har en ny typ av kolonialisering uppstått genom investeringar, lån, "affärsöverenskommelser" och mutor. Kina har exempelvis under de senaste 20 åren skaffat sig kontroll över viktiga råvaror och resurser, särskilt de som är avgörande för utvecklingen av batteridrivna teknologier. De kontrollerar idag över 90 procent av värdekedjan för sällsynta jordartsmetaller och har även global dominans när det gäller andra strategiska mineraler.

När det gäller fossila bränslen har vi för närvarande inte möjlighet att ersätta dem med andra energikällor på grund av begränsningar i tekniska system, resurser som metaller och halvledare, energianvändning samt förluster i elsystem och tekniker som vindkraft och kärnkraft.
Den kanske mest allvarliga utmaningen är jordens begränsade förmåga att producera förnybara resurser, särskilt när det gäller livsmedelsproduktion. Sol, vatten, bördig mark och näringsämnen är avgörande för detta. Tillgången till fosfor har varit central för billig konstgödsel och har bidragit till att världens befolkning har ökat kraftigt under 1900-talet. Idag är den globala livsmedelsproduktionen helt beroende av fosfor, men tillgången kommer bara att räcka i ytterligare någon generation. Vi hanterar fosfor, kalk och näringsämnen som kväve, kalium och mineraler på ett sätt som förhindrar att de återförs till marken där de behövs. Istället hamnar de i vattendrag, sjöar och hav. Detta leder inte bara till brist på bördig mark utan skapar även obalans i ekosystemet för vattendragens flora och fauna, vilket i sin tur påverkar fiskbestånden.
Vatten, den mest kritiska naturresursen för vår överlevnad, är också starkt begränsad.

Ungefär en tredjedel av jordens befolkning saknar daglig tillgång till rent vatten. Trots det förstör vi och överanvänder det färskvatten som finns kvar i industriell verksamhet och genom att använda det för att spola toaletter och tvätta bilar. Dessutom har vi felaktiga systemlösningar baserade på gamla och bristfälliga VA-system. Trots att vi nu har ny kunskap fortsätter vi att göra fel, vilket har lett till att vi i Sverige har en kontinuerlig läckageproblematik (25%) där färskvatten går förlorat i onödan. Detta är särskilt viktigt eftersom vattenransonering har blivit vanligt även i vår del av världen och påverkar våra system för livsmedelsproduktion och energiproduktion.

Alla dessa utmaningar är kopplade till varandra ur ett globalt perspektiv och kräver förändringar och lösningar.