Om vi i Sverige har problem med elnäten, så är resten av världen långt efter i utbyggnad av elinfrastruktur. Dels behövs extremt stora investeringar och dels förbrukning av jordresurser i sådana mängder, som i praktiken gör det omöjligt att genomföra. Än mindre att finansiera och att öka kostnaderna för oss konsumenter är inte heller en lösning, särskilt för uländer där betalningsförmågan är låg och industriell verksamhet inte kan bära dessa kostnadsökningar. Förutom utmaningarna i u-länder, så har vi redan i vårt närområde exemplet Tyskland, där man står inför en ännu större utmaning i och med den beslutade avvecklingen av både kol- och kärnkraft. Nu har dessa planer kommit att behöva ses över då den ryska gasen, som i alla fall på kort sikt var tänkt att vara en ersättning, inte längre är ett alternativ.
Storskaliga projekt som dammen i Etiopen kommer att lägga under sig stor del av Nilens bördiga jordbruksmarker både uppströms som nerströms. Nätkostnaderna blir avsevärda - utan att någon form av intäkter kan ses innan allt är byggt. Detta är inte en lösning varför småskaliga nya lösningar med lokal lastbalansering baserat på likströmsteknik måste tas fram och byggas ut med andra typer av finansiering.
Sensommaren 2022 kunde kärnkraften i Frankrike kan inte användas som planerat eftersom nödvändigt kylvatten i närliggande vattendrag inte fanns som brukligt. Starkt bidragande orsaker är minskat regnande och högre temperaturer.